Strandförskjutningsmodell

Produkten är en modell av strandförskjutningen och landhöjningen efter den senaste istiden. Den bygger på ett stort antal strandförskjutningskurvor som har upprättats över olika delar av landet kombinerat med en modell för landhöjningen och en digital höjdmodell med 50 m upplösning (Påsse & Daniels 2015).

Inlandsisarna som täckte norra Europa och Nordamerika under istiden påverkade den underliggande jordskorpan. Resultatet blev ett dynamiskt samspel mellan landhöjning, vattennivå och inlandsisen (se Peterson Becher 2022 och referenser däri).

Under den senaste istiden pressades alltså jordskorpan ned av tyngden från inlandsisen. När isen smälte lättade trycket och jordskorpan började röra sig uppåt för att återta tidigare nivåer, en process som fortfarande är aktiv och kallas i Sverige för landhöjning. Samtidigt varierade den globala havsnivån, till stor del på grund av mängden vatten bundet i inlandsisarna. Detta medförde variationer i förhållandet mellan vatten och land (så kallad strandförskjutning). Det är detta förlopp som SGU:s strandförskjutningsmodell visar.

I och med att olika delar av landskapet pressats ned olika mycket, beroende på bland annat inlandsisens mäktighet, så höjs inte jordskorpan enhetligt. Den var mest nedpressad i de centrala delarna där inlandsisen var mäktigast. Därmed tippas också landskapet, vilket innebär att vattendragens lopp och sjöars utbredning delvis ändras med tiden. Till exempel så medför skillnader i landhöjningen att Vätterns nivå stiger i södra delen medan den sjunker i norra delen.

SGU:s strandförskjutningsmodell visar en övergripande bild av den forntida fördelningen mellan hav och land samt även förändringar i sjöarnas utbredningar. Strandförskjutningsmodellen är inte avsedd för detaljerade studier utan för att visa ett generellt förlopp. Mer detaljerade studier kräver försiktighet och ingående förståelse för de osäkerhet som finns i de olika metoder som ligger till grund för modellen. Kartvisaren tillhandahåller strandförskjutning i 100-årsintervall. Detta betyder inte att modellen har en så hög noggrannhet utan de korta intervallen ger endast en möjlighet att se regionala förändringar, alltså ej för noggrann åldersbestämning.

Data and Resources

Field Value
access_constraints []
bbox-east-long 25.00
bbox-north-lat 71.00
bbox-south-lat 53.00
bbox-west-long 7.00
contact-email kundservice@sgu.se
coupled-resource []
dataset-reference-date [{"type": "publication", "value": "2022-06-22"}, {"type": "revision", "value": "2024-06-09"}]
frequency-of-update notPlanned
guid 71d64ad0-eb2d-4980-9d06-6a36b29de7f2
licence []
lineage Modellen som är grund till kartvisaren har framställts genom att sammanlänka så kallade strandförskjutningskurvor och digitala höjddata (50x50m) i en matematisk strandförskjutningsmodell. Modellen är baserad på flertalet tidigare liknande produkter (Påsse 1996, 1997, 2001). I kartorna visas också en förenklad modell av förloppet för inlandsisens avsmältning. För mer detaljerad och uppdaterad information om inlandsisens avsmältning finns mer fokuserade studier (Stroeven et al. 2016, Hughes et al. 2016). För att skapa SGU:s strandförskjutningsmodell behövs information om den relativa strandnivåns höjdläge samt tidpunkt. Denna information är insamlad från vetenskaplig litteratur (Påsse och Daniels 2015 och referenser däri). Information om strandförskjutning tas fram genom att datera när olika sjöar, på olika nivåer, isolerades från havet. Dessa resultat används för att producera strandförskjutningskurvor. I en sjö eller torvmark avsätts sediment i kronologisk följd. I lagerföljden går det att återfinna de lager som påvisar när vattnet utvecklades från havs- till sötvatten eller brack- till sötvatten. Genom att datera olika växtdelar i sedimenten, med kol-14 metoden går det att sätta en ålder på när havsviken avsnördes och blev en sjö (Figur 1). Utöver åldern, behövs också havsnivån vid avsnörningen och genom att mäta höjden på den lägsta tröskelnivån, alltså den lägsta punkten som leder ut mot den forna havsviken, fås den relativa havsnivån (Figur 1). När detta arbete utförts på flera platser inom ett avgränsat område är det möjligt att passa en kurva mellan datapunkterna (tröskelnivå, ålder). Ofta presenteras dessa kurvor med år före nutid på x-axeln och höjd över havet på y-axeln. Dessa strandförskjutningskurvor kan beskrivas enligt en funktion med fyra olika variabler (Påsse och Andersson 2007, Påsse 1990a, 1990b). Dessa variabler interpoleras över produktens utbredningsområde och kan sedan användas för att generera interpolerade strandförskjutningskurvor för varje punkt. De olika variablerna används också för att förändra en höjdmodell av dagens topografi och på så vis kan paleogeografiska kartor skapas för olika tidsintervall. Mindre sjöar modelleras genom att ’fylla upp’ fördjupningar i de genererade höjdmodellerna för varje tidsintervall.
metadata-date 2024-12-04T14:34:38.084Z
metadata-language swe
progress completed
resource-type dataset
responsible-party [{"name": "Sveriges geologiska unders\u00f6kning", "roles": ["owner"]}]
spatial {"type": "Polygon", "coordinates": [[[7.0, 53.0], [25.0, 53.0], [25.0, 71.0], [7.0, 71.0], [7.0, 53.0]]]}
spatial-reference-system http://www.opengis.net/def/crs/EPSG/0/3006
spatial_harvester true
Tags
  • AmeriGEO
  • AmeriGEOSS
  • Arctic
  • Arctic SDI
  • Climate
  • EuroGEOSS
  • GEO
  • GEOSS
  • GIS
  • GeoNetworks
  • Geospatial
  • Global
isopen False
metadata_created 2026-08-26T13:19:03.236742
metadata_modified 2026-08-26T13:19:03.236747
notes Produkten är en modell av strandförskjutningen och landhöjningen efter den senaste istiden. Den bygger på ett stort antal strandförskjutningskurvor som har upprättats över olika delar av landet kombinerat med en modell för landhöjningen och en digital höjdmodell med 50 m upplösning (Påsse & Daniels 2015). Inlandsisarna som täckte norra Europa och Nordamerika under istiden påverkade den underliggande jordskorpan. Resultatet blev ett dynamiskt samspel mellan landhöjning, vattennivå och inlandsisen (se Peterson Becher 2022 och referenser däri). Under den senaste istiden pressades alltså jordskorpan ned av tyngden från inlandsisen. När isen smälte lättade trycket och jordskorpan började röra sig uppåt för att återta tidigare nivåer, en process som fortfarande är aktiv och kallas i Sverige för landhöjning. Samtidigt varierade den globala havsnivån, till stor del på grund av mängden vatten bundet i inlandsisarna. Detta medförde variationer i förhållandet mellan vatten och land (så kallad strandförskjutning). Det är detta förlopp som SGU:s strandförskjutningsmodell visar. I och med att olika delar av landskapet pressats ned olika mycket, beroende på bland annat inlandsisens mäktighet, så höjs inte jordskorpan enhetligt. Den var mest nedpressad i de centrala delarna där inlandsisen var mäktigast. Därmed tippas också landskapet, vilket innebär att vattendragens lopp och sjöars utbredning delvis ändras med tiden. Till exempel så medför skillnader i landhöjningen att Vätterns nivå stiger i södra delen medan den sjunker i norra delen. SGU:s strandförskjutningsmodell visar en övergripande bild av den forntida fördelningen mellan hav och land samt även förändringar i sjöarnas utbredningar. Strandförskjutningsmodellen är inte avsedd för detaljerade studier utan för att visa ett generellt förlopp. Mer detaljerade studier kräver försiktighet och ingående förståelse för de osäkerhet som finns i de olika metoder som ligger till grund för modellen. Kartvisaren tillhandahåller strandförskjutning i 100-årsintervall. Detta betyder inte att modellen har en så hög noggrannhet utan de korta intervallen ger endast en möjlighet att se regionala förändringar, alltså ej för noggrann åldersbestämning.
num_resources 5
num_tags 12
title Strandförskjutningsmodell